Lokala och globala Bubblor
De är stolta över att låta sin felfria lack reflektera solens strålar. Bubblorna i sammetsgrönt strålar av svunna tider. De titan- och chiantiröda pockar på uppmärksamhet, de ljusgråa och pärlvita signalerar lågmäld elegans medan de neptun- och duvblå vill basunera ut sitt intellektuella djup.
Det stora antalet Volkswagen får mig att stanna upp. De fyller mig med beundran och nostalgi när de kryssar fram på gatorna, när de vilar på sina p-platser eller när de är förpassade till underjordens garage för att sparas som en present till en kommande födelsedag eller till den generation som följer.
Framför mig passerar också Folkvagnsbussar som minner om den tid när mina drömmar inredde dem med ett pentry med enlågigt spritkök, några enkla slafar, byråer över hjulhusen och en bordskiva som kunde firas ned från det vadderade taket. I fantasierna ingick också fördragbara gardiner i tjockvävd bomull med sirligt broderade ängsblommor. Huset på hjul skulle föra mig till alla jordens hörn, till delar av världen jag bara sett i atlasens färgglada kartor. Detta ekipage förblev en fantasi…
Verkligheten var att familjens skalbagge, modell 1958 med delad bakruta, utrustades med ett takräcke. På detta stuvades arméns tält med förgård, sovsäckar fyllda med vadd, ett hopfällbart bord ur vars innanmäte det kom ut campingpallar av marinblåa järnrör med en orange canvasbit att sitta på. När allt var packat och klart tog familjen plats inne i bilen. Världen skulle upptäckas! Kosan styrdes mot Höga kusten i norr; ett vattenkraftverks inre regioner visade upp sina spinnande turbiner; vägen över Flatruet förde oss till Gudbrandsdalen i Norge; Silverfallets dånande kraft fick oss att tappa hakorna. Andra somrar sipprade de danska wienerbrödens fett ur mungiporna, illasinnade getingar fick sätta livet till och sanden på Nordsjällands stränder smekte våra bara fötter. Den lilla världen byttes under dessa veckor ut mot en större.
När jag skriver detta har jag precis tagit del av nyheter i stort och smått. Det har varit om Lucas, aktör och aktivist, som säger sig blivit besatt av onda andar och därför startade ett slagsmål under Bigh Brother-inspelningen i Brasilien. Jag har chattat med en modeskapare i Sri Lanka om te-kvaliteter, hunnit med att kolla in coronavirusets spridning i världen och hur man (miss)lyckas med vaccineringen i länder på hela vårt klot. Jag har även förvissat mig om att badtemperaturen i Patagoniens vatten inte tillåter en simtur, tagit del av vad några vänner njöt av till middag igår, deltagit i en gratislektion i engelsk grammatik och bekymrat mig om en lissabonfamiljs situation under dagar som dessa. Därefter följde en instruktion om hur ett stenskott på glas lagas enligt metoden "gör-det-själv" och kanske det mest intressanta: läst en brasiliansk artikel – skriven utifrån ett genusperspektiv - om att trolleritricket med den itusågade damen fyller 100 år. Listan kan kompletteras med de stora penseldragens nyheter om konjunkturer, möjligheter och begränsningar i världshandeln och om riskerna med enväldiga beslutsfattare i länders toppgarnityr.
Likt bläckfiskens sugkoppsförsedda tentakler har jag världens nöjen och bekymmer i ett fast grepp. När det lokala har globaliserats är det då min lilla värld som blivit stor, eller är det den stora som blivit liten. Interaktionen med platser runt om i världen gör att den våg som sköljer över kunskaps- och informationssamhället tar plats hos mig, i min personlighet, i mina tankar. Imponerad och förfärad, smickrad och kontrollerad kommer längtan ibland tillbaka till den tid när livet tuffade på i de närmaste kvarteren. Så, i skuggan av morgonens globala nyhetsflöde och kulturella intryck ger jag mig ut på gatorna i närsamhället för att göra fler nostalgitripper i form av Bubblor och campingbilar.
Inför en promenad i Brasília
De är stolta över att låta sin felfria lack reflektera solens strålar. Bubblorna i sammetsgrönt strålar av svunna tider. De titan- och chiantiröda pockar på uppmärksamhet, de ljusgråa och pärlvita signalerar lågmäld elegans medan de neptun- och duvblå vill basunera ut sitt intellektuella djup.
Det stora antalet Volkswagen får mig att stanna upp. De fyller mig med beundran och nostalgi när de kryssar fram på gatorna, när de vilar på sina p-platser eller när de är förpassade till underjordens garage för att sparas som en present till en kommande födelsedag eller till den generation som följer.
Framför mig passerar också Folkvagnsbussar som minner om den tid när mina drömmar inredde dem med ett pentry med enlågigt spritkök, några enkla slafar, byråer över hjulhusen och en bordskiva som kunde firas ned från det vadderade taket. I fantasierna ingick också fördragbara gardiner i tjockvävd bomull med sirligt broderade ängsblommor. Huset på hjul skulle föra mig till alla jordens hörn, till delar av världen jag bara sett i atlasens färgglada kartor. Detta ekipage förblev en fantasi…
Verkligheten var att familjens skalbagge, modell 1958 med delad bakruta, utrustades med ett takräcke. På detta stuvades arméns tält med förgård, sovsäckar fyllda med vadd, ett hopfällbart bord ur vars innanmäte det kom ut campingpallar av marinblåa järnrör med en orange canvasbit att sitta på. När allt var packat och klart tog familjen plats inne i bilen. Världen skulle upptäckas! Kosan styrdes mot Höga kusten i norr; ett vattenkraftverks inre regioner visade upp sina spinnande turbiner; vägen över Flatruet förde oss till Gudbrandsdalen i Norge; Silverfallets dånande kraft fick oss att tappa hakorna. Andra somrar sipprade de danska wienerbrödens fett ur mungiporna, illasinnade getingar fick sätta livet till och sanden på Nordsjällands stränder smekte våra bara fötter. Den lilla världen byttes under dessa veckor ut mot en större.
När jag skriver detta har jag precis tagit del av nyheter i stort och smått. Det har varit om Lucas, aktör och aktivist, som säger sig blivit besatt av onda andar och därför startade ett slagsmål under Bigh Brother-inspelningen i Brasilien. Jag har chattat med en modeskapare i Sri Lanka om te-kvaliteter, hunnit med att kolla in coronavirusets spridning i världen och hur man (miss)lyckas med vaccineringen i länder på hela vårt klot. Jag har även förvissat mig om att badtemperaturen i Patagoniens vatten inte tillåter en simtur, tagit del av vad några vänner njöt av till middag igår, deltagit i en gratislektion i engelsk grammatik och bekymrat mig om en lissabonfamiljs situation under dagar som dessa. Därefter följde en instruktion om hur ett stenskott på glas lagas enligt metoden "gör-det-själv" och kanske det mest intressanta: läst en brasiliansk artikel – skriven utifrån ett genusperspektiv - om att trolleritricket med den itusågade damen fyller 100 år. Listan kan kompletteras med de stora penseldragens nyheter om konjunkturer, möjligheter och begränsningar i världshandeln och om riskerna med enväldiga beslutsfattare i länders toppgarnityr.
Likt bläckfiskens sugkoppsförsedda tentakler har jag världens nöjen och bekymmer i ett fast grepp. När det lokala har globaliserats är det då min lilla värld som blivit stor, eller är det den stora som blivit liten. Interaktionen med platser runt om i världen gör att den våg som sköljer över kunskaps- och informationssamhället tar plats hos mig, i min personlighet, i mina tankar. Imponerad och förfärad, smickrad och kontrollerad kommer längtan ibland tillbaka till den tid när livet tuffade på i de närmaste kvarteren. Så, i skuggan av morgonens globala nyhetsflöde och kulturella intryck ger jag mig ut på gatorna i närsamhället för att göra fler nostalgitripper i form av Bubblor och campingbilar.
Inför en promenad i Brasília
